Dagsvandringar för seniorer
Storulvån 24 - 28 augusti 2025
Vi samlades på förmiddagen söndagen den 24 augusti. Det var riktigt busväder ute med regn och blåst. Efter lunch i fjällstationens självhushåll gav vi oss ut på vandring. Vi följde Handölan bort till “tvåflodsmötet” - där Lillulvån rinner ut i Handölan. Vi fann lä i skogen och fikade innan vi återvände samma väg till fjällstationen. Efter att ha vilat var det dags för middag, som vi avnjöt i restaurangen.
Dagen därpå var vädret bättre och vi gav oss ut efter frukost. Vandringen började på samma sätt som på söndagen, men nu fortsatte vi på en stig som ledde högt över Lillulvån. Vi såg en regnbåge som verkade mycket bredare än normalt.
Vädret blev bättre och bättre. Tredje dagens morgon såg vi att nysnö hade lagt sig över Sylmassivet. Vi utforskade terrängen vid Handölsforsarna och gick ett stycke uppströms längs Handölan, ibland med älven långt nedanför oss och ibland med älven alldeles intill.
Fjärde dagen gick vi en trevlig vandringsled i Storlien och slutligen, turens sista dag, vandrade vi längs Nordre tvärån i dalgången mellan Storsnasen och Tvärklumparna. Där mötte vi en mamma som hade tältat med sin fyraåriga dotter. Ja, det skall böjas i tid…
Från Ramundberget till Storulvån - fjällvandring med övernattning i stugor
6-13 september 2025
Fyra etapper, men sju dagar, tycker vi är toppen. Varför ila vidare varje morgon när man kan ta det lugnt och dessutom uppleva miljön i terrängen runt stugan där man övernattar?
Första etappen gick från vår lägenhet i Ramundberget till STF:s stuga Fältjägaren där en ung stugvärd vänligt tog emot oss. Han förstod genast vilka vi var. Vi fick disponera en halv stuga och hade gott om plats att breda ut oss. Vandringen var lite kämpig mot slutet då stugan visade sig och försvann, för att sedan dyka upp igen, som vi tyckte, lika långt bort.
Så var det dags för Upplevelsedag i fint väder. Vi vandrade ned till Mittåsjön och hade en lång, skön lunchpaus i solen. Turens deltagare avslutade eftermiddagen med ett uppfriskande bad i den lilla sjön nedanför stugan.
Turen till Helags var lättare än den första etappen. Dels var det inte lika långt, dels inte lika mycket uppför (en 3 km lång uppförsbacke klarade vi galant). Och ett tu tre stod stugorna framför oss. Här fick vi dela rum med andra vandrare, men de var tysta och hänsynsfulla så vi kunde njuta av vår sovmorgon.
Vi gick en tur på ett närbelägget fjäll, upp i en bäckravin, ned i en annan, chokladpaus och så upp i en tredje bäckravin till ett pass. Det var lite blåsigt där vi lunchade. Sedan nedför mot stugorna.
Turen till Sylarna var den längsta. Små regnskurar övergick mot slutet till mer ihållande regn. Det var rätt skönt att komma fram. Det går att gena över Herrklumpen mot slutet men vi bedömde det som oklokt i det ganska blåsiga vädret och med blöta, hala stenar.
Upplevelsedagen gick vi in i Tempeldalen. Det är inte så lätt som man kan tro. Här och var stenigt och några strida vattendrag att ta sig över.
Turen slutade med vandring till Storulvån. I början längs leden mot Blåhammaren och sedan fritt över fjället. Det blev en ganska lång vandring. Redan efter 3 km vid Enan träffade vi en grupp danskar från Vestjylland som stärkte sig med “en lille en”. De skulle till Blåhammaren.
En tältnatt i oktober
4-5 oktober 2025
SMHI hade alldeles rätt! Det skulle börja regna klockan 16 på lördagen och sedan regna hela natten Dessutom skulle det blåsa ganska rejält. Och precis så blev det. Heder åt SMHI! Det var stormen Amy som fick tältdukarna att fladdra.
Men klockan 16, då regnet kom, var vi sedan länge framme vid vårt läger vid Långsjön i Hanveden. Några av oss hann med en extra tur, innan det började droppa så smått från himlen. Där fanns ett vindskydd och i skydd av detta intog vi våra delikata middagar och njöt av ost och vin som Anette hade med sig till oss alla.
Turen började på lördagens förmiddag i Paradisets naturreservat. Det var en fantastiskt fin skog, fullt i klass med skogen i Tyresta. Efter några km vandring pausade vi och fikade i en liten backe med utsikt över en äng. Efter ytterligare en stunds vandrande var vi framme vid sjön Trehörningen. Där var det lagom att luncha så våra kök plockades fram. Vädret lockade inte till bad i den vackra sjön, så det avstod vi från.
Efter nattens ruskväder vaknade vi till en härlig morgon. Helt vindstilla och ibland tittade solen fram. Vi satt på en klippa och åt vår frukost. När vi vandrade kom bara några enstaka droppar, så regnkläderna fick inte sättas på prov den här gången.
På söndagen fortsatte vandringen in i Tornbergets naturreservat där vi passerade Tornberget, 111 meter över havet, den högsta toppen i Stockholms län. Det låter kanske inte så högt, men man måste bege sig bra långt därifrån för att hitta något högre berg! När Tornberget reste sig ur havet sedan inlandsisen hade smält, var detta en ö i det allra yttersta havsbandet. Hit kom snart stenålderns jägare för att jaga säl med mera. Fascinerande att tänka på.
En tältnatt i början av nästa sommar skall vi väl ha? Vi får återkomma om det!