Dagsturer på skidor i Grövelsjön 8-13 mars 2025
Vana friluftsmänniskor är vi alla, både Christian som ledde det hela och hans följeslagare. Men är man senior, så njuter man också av lite bekvämlighet som eget rum, dusch och goda middagar.
Christian var på plats för att reka innan vi samlades på lördagkvällen. Det var hårt före och lite bekymmersamt, men snö spåddes. Och snö föll. Sällan har man upplevt så underbart före i flera dagar! På slutet visade sig dessutom solen och det var efterlängtat!
Söndagsturen gick ned till sjön och sedan en sväng i skogen och upp en bit för sluttningen. På måndagen gav vi oss upp för Långfjällets sluttning. Det blåste lite från nordost. Lite kallt tyckte vi så vi beslöt oss för att vända och intaga vår lunchmatsäck i skogen. Efter lunch åkte vi lite sick-sack i skogen. Förhållandena var idealiska.
Tisdag var det dags för norska sidan igen. Vi gick över sjön, upp genom skogen till kalfjället. Det blåste en del men lyckligtvis fann vi en stor sten. Vinden hade ordnat med en grop runt stenen där vi fann lä. Vi var nu nästan vid norska gränsen. En hyggligt bra lunchplats. Efter lunchen gav vi oss utför igen, delvis på en bäck, genom skogen. Vi såg spår av hermelin och där rastade vi igen. Grövlan heter ån som rinner från Grövelsjön. Vi följde ån ett stycke. Man tror lätt att man är ensam i vildmarken, men plötsligt dök två vänner från en tidigare tur upp. Det var ett roligt återseende. De kände till ett ställe där man kunde korsa ån på en snöbrygga. Det gjorde vi och fortsatte hemåt.
Onsdag. Långfjället igen och nu kom vi lite längre än förra gången. Vi lunchade i lä av en vindsäck och rundade sedan ett mindre berg.
Och så var det torsdag och sista dagen. Dags för norska sidan igen och en tur i skogen där.
Vårvintertur på skidor i norsk-svenska gränsfjällen.
30 mars-5 april 2025
Fyra fjällvana skidåkare upplevde både svenska och norska fjäll under ledning av Christian.
Vi tog oss med taxi till Bjørneggens hytte ett stycke från Meråker i Norge. Där finns alla bekvämligheter man kan önska sig; till och med diskmaskin. Efter att ha lunchat gav vi oss ut på en liten tur. Det var bra före, molnigt men vindstilla. Vi bekantade oss med vindsäck och spade.
Dagen därpå gick turen till Ramsjøhytta också det en förnämlig stuga. Det var lite svårt att hitta ingången men det gjorde Monica! El fanns och fungerade så fort vi hittat huvudströmbrytaren.
Vägen till Ramsjøhytta bjöd på det som vi upplevde som "Norges längsta uppförsbacke". Sedan gick det utför och det var inte så lätt i branterna i den lite svårsvängda snön, men vi gjorde långa slag. Uppför igen och sedan nedför! Äntligen stugan.
Tisdagen var en Upplevelsedag. Eftersom vi låg still passade Vår Herre på att ordna med lite regn, vilket dock inte hindrade de fyra deltagarna att ge sig ut på en liten tur. Vi lagade vår mat själva i de norska hytterna ochhär vi fann vår favorit: Spansk bacalau!
Onsdag gick färden vidare i underbart väder till Storerikvollen. Härligt väder betyder långa sköna raster och därför tar det sin tid. Stugan i Storerikvollen var mer primitiv och packad med folk. Några hade tagit våra bokade rum i besittning, men genom resolut ingripande av Maria flyttade de snällt, men något motvilligt, på sig.
Torsdag låg temperaturen under nollan och höll sig där hela dagen. Dessutom blåste det. Detta ledde till att föret var hårt. Första halvmilen över Essandsjøen gick med en väldig fart. Det var bara att staka sig fram. Sedan upp i skogsterrängen och en lite extra sväng som en bubbla i kompassen bjöd på. Men vi hittade Norra Fiskåa som var finfin att följa. "Vattendroppens väg" är ofta ett bra vägval. Mjukare snö hade sökt sig ned i ån. Här och var var ån öppen. Men efter Fiskåtjärnen blev det svårare. Nu fanns ingen å att följa och det blev ganska besvärlig skrååkning sista biten. På kvällen tilltog vinden och det yrde runt Sylstationen, men vi satt behagligt till bords och åt middag i serveringen.
Fredag var ånyo en Upplevelsedag. Vinden höll i sig och snön yrde, men efter lunch kom vi ut på en liten tur. Vi följde Sylälven ned till vindskyddet och tillbaka. Mjuk snö på bäcken. Maria, den skarpögda, upptäckte en snösparv. Det var väldigt roligt att iaktta denna lilla fågel.
Lördag var sista dagen. Vinden hade mojnat något. Vi följde Sylälven ned och fortsatte lite vid sidan om leden fram till Spåjmes vindskydd för lunch. Efter lunch lämnade vi leden helt och siktade på Lillulvån som vi följde ned i skogsterrängen, där vi fick en sista och riktigt skön rast. Det var nästan sol. Innan vi kom ned på Lillulvån var sikten inte tillräckligt god för oss att upptäcka branta snödrivor som bildats av vinden. Färdledaren ramlade handstupa utför några sådana små stup, och varnade på så sätt övriga. Ingen skadade sig under turen och det är ju alltid skönt.