Dagsturer från stugan i Stensdalen 10-14 mars
Vi var nio skidåkare, med Christian som ledare, som lämnade Vålådalens fjällstation på förmiddagen den 10 mars. Dagarna före turen hade det varit ganska hårt före, men nu hade det snöat lite och det var vi tacksamma för. Turen till Stensdalen gick fint. Vi hade en skön lunchpaus vid en liten sjö. Bildbevis för turen hittar du längre ned på sidan.
I hela fyra nätter bodde vi hos STF i Stensdalen, där vi blev väl mottagna, och gjorde turer i omgivningarna, innan vi återvände till Vålådalen den 14 mars.
Första dagsturen gick upp längs Stensån i vackert väder. Efter en härlig lunchpaus fortsatte vi ett stycke och såg Västra och Östra Bunnerstöten.
Den andra dagens tur gick först österut i skogen och på Stensån och sedan upp längs Tvärån. Även denna dag fick vi en skön lunchpaus i solen. Vi fortsatte ett stycke men vände när föret började bli hårt. Ner längs Tvärån och sedan upp längs Stensån, som vi följde nästan ända till stugan.
Tredje dagen gick vi över bron och ägnade oss åt "skogsslalom" för att undvika leden mot Gåsen som är ganska sliten och har en del branta backar upp och branta backar ner. Tack vare Evas falkögon såg vi en kungsörn majestätiskt segla högt på himlen. Vi besökte också några gamla kåtor. Nu började vinden ryka högt uppe på fjället och när vi lämnat leden och följt ån i Lill-Stensdalen ett stycke blåste det ganska friskt. Vi vände då och sökte skydd för lunch i skogen. Efter lunch gled vi ned på ån i Stor-Stensdalen, som vi följde till stugan. Några av oss gjorde en liten extra sväng och övade oss sedan med vindsäck. Det var bra väder för det.
På kvällen bröt ovädret lös. Det blåste rejält och en blandning av snö och regn piskade på jackan när man vågade sig ut. Under natten föreföll nederbörden ha övergått till snö. Ett tunt snölager låg på skaren på morgonen. Solen sken och turen tillbaka till Vålådalen gick över förväntan. Lite hårt i början här och var men sedan vi passerat Tvärån och kommit ner i skogen gick det fint. Vi lunchade vid berget Tjatjase.
Vi avslutade med en god middag på Åre Fjällsätra i Undersåker.
Stugtur i Rondane nasjonalpark 2 - 7 april
Sex glada skidåkare slog följe med oss två ledare på upptäcksfärd i norska Rondane nasjonalpark. Vädret var skiftande.
Det var aldrig hårt men två dagar var sikten sämre. När solen sken från blå himmel såg vi upp mot höga toppar och långt bort mot oändliga vidder. Vi glömde inte mikroperspektivet med rimfrost på en björk, en bäck som slingrar sig runt en kulle, fotspår i snön m.m. Men vi såg aldrig spår efter villrein, som skall finnas i nationalparken. Ibland får man nöja sig med vetskapen och känslan av att något finns!
Efter övernattning i Otta tog oss en taxi uppför en brant backe till Mysuseter där vi satte på oss skidorna. Det var lite hårt och slitet på leden, som vi så snart vi hade möjlighet lämnade för fri åkning. Storulas breda bäckfåra ledde oss fram till Rondvassbu hytte, som liksom övriga var selvbetjent. Man tar vad man behöver i skafferiet och betalar via en app. Modernt och bekvämt.
Nästa dag gick färden i fantastiskt väder upp till en höglänt dalgång, som vi följde ett gott stycke, och så ned i skogen till Bjørnhollia hytte.
Dagen därpå började, som vi väntat, med besvärlig skidåkning på skrå på hårt underlag. Att åka på skrå är jobbigt även då lutningen är liten, men här lutade det ganska brant. Som erfarenhet tar vi med oss att det är klokt att slipa stålkanterna då och då.
Väl nere i en plan bäckfåra som skulle föra oss till målet, Eldåbu, gick det lättare men sikten var dålig. Med karta, kompass och erfarenhet hade vi ledare total koll på läget och vi hoppas att alla kände sig trygga trots en situation som var ovan för de flesta. Vi nådde Eldåbu hytte och intog ännu en fantastisk middag.
I Eldåbu hade vi Upplevelsedag. Vi stannade alltså två nätter och gjorde en dagstur. Sikten var dålig uppåt men hyfsad nedåt. En skön lunchpaus hade vi, men efter lunch klabbade det lite under skidorna. Valla på!
Vi lämnade Eldåbu och skidade lite uppför och lite nedför, mest nedför, fram till vårt sista härbärge Vesslefjellbua.
