Det här var en stenig vecka, så några etapper var ganska krävande. Men vi hade tre Upplevelsedagar då vi låg still, gick kortare vandringar och vilade i solen. Vi hade tur med vädret. Det regn som kom, kom lägligt, så vi riskerade aldrig att halka på våta stenar.

Dovrefjäll är känt för beståndet av myskoxar. Vi var inte säkra på att vi skulle få se några, men det gjorde vi. En hel del faktiskt! De gick lugnt och betade och vi höll behörigt avstånd.

 Dovrefjäll är också känt för vildren. Där finns några tusen. De är skygga och höll sig undan. Men det är fascinerande bara att veta att de finns där.

Hösten i fjällen är ganska tidig i år och vi kunde njuta av fina höstfärger. Intressant var också att se hur mycket högre upp de olika växtregionerna går här än t.ex. i Jämtland. Det är lite varmare klimat i Dovre. Efter en stenig brant upp till ett pass träffade vi på gullbräcka på över 1500 meters höjd. Det var en ljuvlig plats, skön att pausa på. Sedan bar det utför bland stenarna på andra sidan.